Tiden läker alla sår föutom rädslan om att det skall återupprepas.
När jag tog i backen och hovarna slog i mot mitt huvud var jag inte mycket i medvetandet.
Jag såg tillbaka i mitt liv i slow motion. Jag öppnade mina ögon då låg jag på den grusiga vägen, jag kännde inte av en enda kroppsdel allt hade domnat bort. Jag såg ner i marken för mitt huvud kändes så tungt, då såg jag hur det bara rann blod ifrån mitt ansikte ner droppandes i marken.
Jag minndes varken vart jag va eller vad som hade hänt. I mellan alla mina funderingar och försök att ställa mig på mina ben försvann jag från medvetandet. Jag kännde med handen i min mun för jag trodde att blodet kom därifrån men jag hade varken känsel i händerna eller i munnen så jag kunde inte känna om mina tänder satt kvar vilket var jävligt läskigt. Efter en lång stund av svartnad i mitt huvud kom två stycken män som tog tag i varsin arm på mig och släpade mig in en vit firma bil. Väl i bilen började jag "komma tillbaka" igen. Så var solskyddet nere där framme i bilen där jag satt, jag kollade på mitt ansikte i den lilla spegeln och fick en mer eller mindre chock. Mitt ansikte och håret var täckt i blod, hade ett stort hål i mellan ögonen jätte nära det vänstra ögat så det var verkligen på håret att de inte var skadat. Såg ut ungefär som att jag hade blivit skjuten i ansiktet. Väl utanför sjukhuset rycktes bil dörren upp av min väldigt upprörda mor. Jag kom på något sätt in till akuten på min skakiga bortdomnade kropp. Jag som tagit för vana att man väntar i 1-2 timmar på akuten går och sätter mig på en stol, och alla börja dra mig i armarna och sa att jag skulle in på en gång, jaha sa jag förvånat och följde med. Fick sy 5stygn mellan ögonen, hade ett hål i höger arm så att man såg ben i armen, nerverna är mer elr mindre förstörd i höger arm kan inte känna skillnad på varmt/kallt (nu 2år efter) och en lätt smekning över armen svider kraftigt.
Jag såg tillbaka i mitt liv i slow motion. Jag öppnade mina ögon då låg jag på den grusiga vägen, jag kännde inte av en enda kroppsdel allt hade domnat bort. Jag såg ner i marken för mitt huvud kändes så tungt, då såg jag hur det bara rann blod ifrån mitt ansikte ner droppandes i marken.
Jag minndes varken vart jag va eller vad som hade hänt. I mellan alla mina funderingar och försök att ställa mig på mina ben försvann jag från medvetandet. Jag kännde med handen i min mun för jag trodde att blodet kom därifrån men jag hade varken känsel i händerna eller i munnen så jag kunde inte känna om mina tänder satt kvar vilket var jävligt läskigt. Efter en lång stund av svartnad i mitt huvud kom två stycken män som tog tag i varsin arm på mig och släpade mig in en vit firma bil. Väl i bilen började jag "komma tillbaka" igen. Så var solskyddet nere där framme i bilen där jag satt, jag kollade på mitt ansikte i den lilla spegeln och fick en mer eller mindre chock. Mitt ansikte och håret var täckt i blod, hade ett stort hål i mellan ögonen jätte nära det vänstra ögat så det var verkligen på håret att de inte var skadat. Såg ut ungefär som att jag hade blivit skjuten i ansiktet. Väl utanför sjukhuset rycktes bil dörren upp av min väldigt upprörda mor. Jag kom på något sätt in till akuten på min skakiga bortdomnade kropp. Jag som tagit för vana att man väntar i 1-2 timmar på akuten går och sätter mig på en stol, och alla börja dra mig i armarna och sa att jag skulle in på en gång, jaha sa jag förvånat och följde med. Fick sy 5stygn mellan ögonen, hade ett hål i höger arm så att man såg ben i armen, nerverna är mer elr mindre förstörd i höger arm kan inte känna skillnad på varmt/kallt (nu 2år efter) och en lätt smekning över armen svider kraftigt.
